Godmorgon! Idag ska jag på det första mötet med dietisten som ska utvärdera och förbereda mig inför den förhoppningsvis kommande operationen.
Jag ska alltså eventuellt få göra en magsäckoperation pga mina svårigheter med att gå ner i vikt. Detta har jag försökt få godkänt i flera år då jag är, och har länge varit, extremt överviktig. Men har tidigare ansetts vara för ung eller liknande. Jag orkar inte skriva hela min vikthistoria utan väljer att börja berätelsen för 1 år sedan.

Fick en ansökan avslagen för ungefär ett år sedan, under hösten 2011, med grunden att jag åt och drack för mycket kalorier, Denna orsakt fick jag inte reda på förän i somras, men kommer till det längre ner, och de skickade mig istället till en Överviktenhet för att prata med en sköteska några gånger i månaden. Men då jag har diagnosen Asperger Syndrom är det få som förstår sig på problematiken jag har och jag kände inte att jag fick kompetent hjälp på Överviktsenheten, så jag avslutade den kontakten.

Pågrund av detta ytterligare nederlag fick jag ett ångestanfall så kraftigt att jag satt och grät och skakade om vartannat, men min pojkvän Ossi hjälpte mig genom det och vi diskuterade olika möjligheter. Vi kom in på Pulver-dieten, vilket var allt för dyrt för mig. Men Ossi erbjöds sig då att betala mellanskillnaden på vad allt skulle kosta och min egna mat-budget. Så sagt och gjort så beställe jag hem pulver-shakes som skulle enligt min beräkning räcka i i alla fall 1 månad.
Direkt när jag fick hem paketet började jag med dieten, jag tog 1 shake var 3'e timme, till en början åt jag bara det. Jag valde efter några dagar att äta åtminstånde ett ordentligt mål mat per dag och annars äta dessa shaker.

Under de första ~3 veckorna gick jag ner från 137,7 kg till 131,0 kg, en stor bedrift för mig! Men efter de veckorna så planade viktminskningen ut och jag stod stilla på en vikt runt 131 kg och valde att avsluta dieten efter ca 8 veckor. Men efter denna stora vinning ville jag inte stanna upp, utan valde att åter ta kontakt med Överviktsenheten. Detta var då våren 2012.

Hos Överviktsenheten blev jag bra bemött och personen jag pratade med förstod min situation och frågade mig om jag ville fortsätta hos dem eller om jag ville ha kontakt med en läkare (de hade bara sjuksköterskor anställda där) och jag sa ärligt att jag helst pratar med en läkare. Så jag blev hänvisad till en läkarmottagning på Södertälje sjukhus där de tyvärr meddelade mig att jag behövde en remiss för att kunna prata med dem och de hänvisade mig vidare till min husläkare, i detta fall vårdcentralen inne i Fruängen. Så vi fixade en tid där och min far följde med på det mötet.

Precis som alla tidigare år bad jag om en remiss för att prata med en läkare/kirurg ang. en magsäcksoperation pga. min övervikt. Men min husläkare kunde endast skicka en remiss till Överviktsenheten på Karolinska, vilket är stället jag blivit skickad till alla tidigare år och där inget har funkat. Men ja, en sista gång fick jag väl försöka. Det var även här jag fick reda på orsaken till varför jag blev nekad en operation året innan.

Så nu i höstas fick jag en ny kallelse till Karolinska (Norrtulls Överviktscentrum) och min far följde med mig även dit. Där fick vi prata med samma läkare som alla tidigare gånger och jag berättade om min viktnedgång och allt annat relevant. Jag fick faktiskt väga mig där på sjukhuset och jag hade gått ner till 129,? kg, utan att tänka alls på vad jag stoppade i mig.. Detta är alltså det minsta jag har vägt på många herrans år.
Läkaren lät positiv, antagligen främst pga. viktnedgången i år och hon skulle prata med sin överläkare redan samma vecka.

Men som ni vet så brukar det ändå ta ganska lång tid innan man får svar. Men nu i November fick jag svar och frt lät ytterst positivt. Jag fick ingen 100%igt ja till en operation, men det lät inte helt omöjligt att slutresultatet av denna omgång kan vara en operation!

Nu ska jag alltså idag iväg på första mötet med en dietist som de alltid brukar skicka operationskandidater till för att förbereda och utvärdera patienterna.. Jag ska inte ljuga, jag är ganska väldigt nervös och har inte sovit en blund i natt. Men men, Detta är bara ett av många möten jag ska på hos dietisten.

Återigen ska min pappa med, mest som stöd men också för att jag vill ha någon att diskutera mötet med efteråt. Ibland kan man lätt bli överkörd under möten och sedan gå därifrån och inte få med sig något vettigt. Därför uppskattar jag brutalt att min far kan följa med.

Så, Det får vara allt för nu. Uppdaterar kanske med hur mötet gick senare idag! Men kan inte lova något, för jag är sämst på att blogga, höhö!